Djuren & Jag

Slutet på den tråkiga historian med Zorros ormbett blev trots allt gott. I kväll har vi varit hos veterinären på Gefle Hund & Kattpraktik och tagit de slutliga proverna för att utesluta problem på de inre organen.

Både proverna på njurarna och levern, samt det urinprov som togs, visade inte på några konstigheter och hjärtat lät så bra som det kunde låta. Vi tänkte fira med en promenad längs älven på vägen hem nu när han får börja röra på sig mer. Men den planen gick om intet på grund av ett hejdundrande åskväder med tillhörande ösregn. Något sådant ville vi sannerligen inte utsätta oss för!

Nu har jag beställt tid för återbesök hos veterinären efter Zorros ormbett. Valet föll, i vanlig ordning, på Gefle Hund & Kattpraktik dit vi vanligtvis alltid går när något är på tok med hund eller katt.

På måndag (20/6) är det alltså dags för sista kollen efter ormbettet för att se om de inre organen tagit någon skada. Blodprov ska tas för att se om njurar och lever har klarat sig och så ska det lyssnas på hjärtat. I övrigt vet jag faktiskt inte riktigt vad de kollar, men det får jag veta mer om på måndag.

Hur som helst så är Zorro mycket piggare nu och det börjar bli lite svårt att hålla honom så lugn som han ska vara. Kanske tur att semestern inte börjat än så han får vara hemma själv lite nu och då, tror nämligen att han sover då!

Ormbettet efter en vecka

Zorro har hämtat sig från ormbettet och det är full fart igen. Nu börjar det riktigt svåra, att hålla honom lugn i drygt en vecka till. Det är nämligen strikt vila som gäller efter huggormens framfart. Inte det lättaste att förklara för en hund som känner sig pigg!

Anledningen till den strikta vilan är att hans inre organ kan ta ordentligt med stryk efter ett ormbett. För att inte följdverkningarna ska bli större så behöver han hållas lugn i ungefär två veckor efter bettet. Det blir spännande att se hur det ska gå!

I morgon blir det i alla fall att ringa veterinären och beställa tid för ”efterkontroll” med blodprovstagning och allmän genomgång. Ska också be att veterinären skriver ut annat kortison än det jag fick utskrivet från djursjukhuset. Av det ska han ha 30 tabletter som ska lösas upp i vatten innan de ges. Så kan jag ju inte hålla på om olyckan är framme! Dessutom ska det då ske ute i skogen eftersom han ska ha det på en gång. Och jag bär ju knappast med mig 30 tabletter och vatten varje gång jag går ut. Jag vill ha en sort som jag behöver ge 8-10 stycken av och som ryms i vår pilleri-burk. Så det så!

Det sägs förresten vara ett riktigt huggormsår i år. Men så är tydligen inte fallet. Det är så enkelt som att det vackra vädret lockar fram ormarna. De är inte så olika oss människor på vissa sätt, de gillar nämligen också att sola. Annars sägs just ormarna hålla ett konstant antal år från år. Till skillnad från t.ex. fästingar och mygg som påverkas i stor usträckning av hur vintrarna är! Men nu väntar regn och rusk ett tag framöver sägs det, så då kanske vi kan gå ute utan att konstant stirra efter huggorm!

Sötaste vännerna!

Livet börjar återvända så smått, Zorro har piggnat på sig betydligt efter ormbettet och alla dess följdverkningar. Idag gick det till och med i lite mat om än inga större mängder. Vi kan nog konstatera att det kanske trots allt var tur att han lagt på sig några kilon efter kastreringen. Nu fanns det lite att ta av!

Det märks en jättestor skillnad i hur han mår. Svullnaden har lagt sig nästan helt och smärtorna i benet verkar vara försvunna. Inte ens arg på Gizmo längre. Under de första dagarna har han varit märkbart irriterad på katten vilket inte hör till vanligheterna annars. Men Gizmo har ett litet ofog för sig och det är att bita hunden i tassarna så jag antar att Zorro helt enkelt var rädd att han skulle bita i hans onda tass. Fullt förståeligt att han ville hålla kattskrutten på avstånd!

Dessutom börjar energin återvända och han är uppmärksam och pigg igen. Nu är han så klart lite loj av värmen som han tycker är jobbig och det är kanske bra för han ska ju ta det lugnt ytterligare en och en halv vecka ungefär.

Fem dagar efter ormbettet

Äntligen har ha fått komma hem den stora lufsen. Men det vore synd att säga att han mår bra. Jag tror han har ganska så ont i sin tass och dessutom så är han trött och klen. Han har fortfarande inte återfått aptiten men har petat i sig några pyttesmå bitar mat. Än så länge har han fått behålla det lilla som gick i (och det var verkligen microlite).

Sen får vi utöka till ”måttlig motion” under ytterligare två veckor. Ett besök med blodprovstagning blir det efter ungefär två veckor för att se om lever och njurar klarat sig oskadda. Det finns en risk att inre organ tar ordentligt med stryk av ett ormbett.

Nu är det bara att ta det lugnt och vänta och se vad som händer. Lite tråkigt att jag blir själv hemma hela helgen då resten av familjen dragit iväg till Tierp Arena för att titta på biltävlingarna. Samtidigt är det ganska bra för Zorro att det blir lugn och ro här hemma, allt har med andra ord sina för- och nackdelar.

Zorro den stackaren är kvar på djursjukhuset. Pratade med veterinären i dag och han mår lite bättre men är inte redo för hemgång. De har tagit ett EKG på hjärtat och som det ser ut har han inte fått några bestående men på det av ormbettet i alla fall.

Tassen är väldigt svullen men som det ser ut har det vänt och svullnaden är på väg åt andra hållet, men det var ytterst lite på den fronten ännu. Någon aptit har han inte återfått ännu men han har slutat att kräkas. Nu ska det smärtstillande han stått på sättas ut och om det går bra så är det troligt att han får komma hem i morgon.

En som säkerligen blir glad om hunden kommer hem är Gizmo, han vankar runt här och vet varken ut eller in som det ser ut. Jag är inte alldeles säker på att han egentligen saknar hunden, men någonting är liksom inte som det ska vara. Någon saknas helt enkelt!

Men, i morgon återställs förhoppningsvis ordningen igen!

Zorro bättrar på sig efter ormbettet och har nu fått lämna intensivvårdsavdelningen. Serumet har gett avsedd effekt och det ser ut som om det ska gå vägen. Fortfarande en bit kvar till fullt tillfrisknande. Han kräks mest hela tiden och vägrar att äta.

Personalen på djursjukhuset ska nu vittja sina matlådor efter några godsaker för att se om de kan få honom att börja äta. Om han kommer igång med maten och inte kräks upp den och allt ser fortsatt bra ut så får han troligen komma hem i morgon!

Nu ska jag göra mitt bästa för att tjata till mig att få nytt kortison utskrivet. Jag vet att de inte är så pigga på det men jag kan ju inte ha en hund som reagerar så kraftigt på huggormsbett och inte ha någon akutmedicin att ge honom.

Finaste Zorro