I år fick vi vinter i Sverige, riktig vinter och visst har jag gnällt och beklagat mig över det – jag som så många andra. Mycket snö blev det och riktigt grymt kallt vissa perioder – som enligt min mening var alldeles för många och för långa.
Men, hur vi än vrider och vänder på det så bor vi i Sverige. I Sverige blir det vinter allt som oftast, rejäl vinter till och med. Men av någon anledning så tycks vi glömma bort det från det ena året till det andra. Eller har dom mildare vintrarna satt sina spår i vårt minne, som ju kan vara ganska selektivt ibland.
Här rasar det tak på löpande band, nu sägs det att vi inte ska skylla på snön för den skull och nej, det kan jag ju hålla med om. Vi borde väl ha byggregler som är sådana att om man följer dom ska en byggnad tåla rätt mycket snö – som ju kommer ner ibland i Sverige som skrivet. Försäkringsbolagen har också börjat grymta om ökade kostnader och kanske därpå följande premieökningar. Jag kan förvisso förstå att de grymtar lite om det, det är ju dom som får betala för andras okunskap i viss mån. Sen menar jag ju inte att allt på något sätt beror på okunskap, men om vi ”förklenat” byggreglerna för att vintrarna varit milda ett tag och försäkringsbolagen sedan får dra lasset med kostnaderna så… jo jag skulle också grymta lite. Nu var det här ju en kraftig förenkling av situationen från min sida, men ni förstår nog hur jag menar.
Men, även om jag grymtar, gnäller och träter om vintereländet så kan ingen ta ifrån vintern att den under sina bättre stunder kan vara riktigt, rysligt vacker!
