I går morse trodde jag på fullt allvar att Zorro gjort sig illa ordentligt. När jag vaknade och började röra på mig i sovrummet så hörde jag Zorro komma gåendes, hasande med ena tassen och ”klampandes” med den andra baktassen. Jaha tänkte jag, nu har han halkat eller något i natt och gjort sig illa rejält. Ni vet, hjärtat i halsgropen direkt. Efter operationen så har jag en viss benägenhet att tro att allt som händer har med den opererade ryggen att göra…
Men… när hunden kom in genom dörren så avslöjades problemet direkt. Och lättåtgärdat var det också. På högra bakbenet hade helt enkelt en liten katt, Gizmo närmare bestämt, hängt sig fast och vägrade att släppa taget. Följden blev att Zorro släpade det benet och av rädsla för att trampa på katten så trampade han inte ner ordentligt vilket resulterade i att han ”klampade” med det andra. Så enkelt det kan vara i bland, för att inte tala om komiskt! Ett gott skratt fick jag mig på morgonkvisten i alla fall! Tänk om alla bekymmer var så lättlösta, det vore finfint det!
I dag var jag sen hem från jobbet eftersom jag åkte buss. Sen tog Zorro och jag en riktig långpromenad i skogen som slutade med att jag klev ner i ett ”sumphål” och fick stoppa allt, näst intill inklusive mig själv, i tvättmaskinen på direkten för det luktade mindre gott kan jag upplysa om. Skorna fick respass direkt, men de hade i och för sig sett sina bästa dagar i alla fall. Zorro klarade sig bättre, kanske han rent av ser sig bättre för än vad jag gör 
Här hemma pågick värsta brottningsmatchen på gräsmattan när lillhussen och en kompis övade någon skum kampsport de ägnar sig åt. De var ivrigt påhejade av Gizmo, som i och för sig brydde sig mer om gräs, insekter och löv än brottande ungdomar. Trots den spännande utevistelsen så är han full med bus och Zorro och jag orkar inte göra mycket annat åt det än att sucka lite och blänga på honom. Om vi ska tänka lite positivt så är det väl kul att det är någon som inte är trött???
Jag tillhör den något udda skaran som inte gillar att gå och handla kläder. Tycker det är urtrist och dessa provhyttar med sin starka belysning gör ju att man ser verkligheten som den verkligen är, och det vill man ju inte – inte jag i alla fall! Sen är jag ju en riktig lantis och besöken i ”storstan” är inte så himla många nu för tiden, då har jag oftast en hel massa annat jag ska uträtta och då hamnar klädinköp långt ned på prioriteringslistan.
Då är det rysligt praktiskt att kunna handla sina kläder online. Ett ställe som jag återkommande besöker är Haléns. Det finns flera skäl till det, snabba leveranser och bra utbud är ett. Sen har de faktiskt ett ovanligt stort urval av byxor med tillräckligt långa ben. Jag är lite av en ”långben” så jag har alltid haft problem att hitta tillräckligt långa byxor. På Haléns finns det många modeller med rätt längd, inte bara jeans. Det kan ju faktiskt vara kul med något annat än jeans ibland.
Hos Haléns finns en hel del annat att köpa också, bland annat gillar jag deras stora utbud av möbler och inredningsdetaljer. Inte för att jag köper möbler särskilt ofta, men andra inredningsprylar brukar slinka med när jag ändå handlar – inte för att jag behöver dom direkt, nej de slinker nog med mest för att det är kul!
Efter ”incidenten” i måndags där Zorro gjorde illa sig har han till och från gått och ”skruvat” lite på det högra bakbenet när han går. I dag syntes inga spår av ”skruvande” så förhoppningsvis var det något muskulärt som spökade. Jag blir så nervös att det ska vara ryggen som spökar igen men han rör sig obehindrat i övrigt och gör sådana saker som han inte gjorde när han hade ont i ryggen, som att ”sprätta” ordentligt med bakbenen till exempel.
Kanske jag törs andas ut för den här gången? Undrar just om jag ska gå och vara så här nervös hela tiden framöver, i så fall blir det lite jobbigt. Här om dagen ”pep” han till när vi var ute och gick och jag fick ju hjärtat i halsgropen så klart, men han såg alldeles normal ut när jag tittade på honom (han gick bakom mig) tills jag såg att han sprungit in med bröstet i en pinne. Inga sår eller så men det gjorde ju så klart ont ändå. Men så fort han säger ett endaste pip så blir man ju helt nojjig av nervositet (vilket är lite jobbigt eftersom han konstant piper om han ser andra hundar, särskilt tikar – kärlekskrank som han är).
Nåja, så här långt ser det ok ut och jag får väl helt enkelt glädja mig åt det. Tar de här härliga bilderna i repris, för här ser han då verkligen ut att vara helt smärtfri!
Zorro och Gizmo är lite godissugna minsann. Du kan, om du har Facebook, hjälpa dom att få godis (och lite mat om matte får bestämma) för hela 1 000 kronor. Just nu pågår nämligen en tävling hos Foderbilen där man kan vinna just 1 000 kronor att handla för. Zorro och Gizmo har ju bestämt sig för godis för hela slanten om de vinner, men jag vill nog ha ett ord med jag också.
För att rösta måste du först gå in på Foderbilen och klicka på gilla (du ska gilla deras sida alltså). Sen klickar du på den här bilden på Zorro (om du nu inte vill rösta på någon annan förståss, men man kan ju rösta på fler). Tävlingen slutar den 31 augusti. Zorro skickar några dregliga slängpussar till er som bestämmer er för att rösta på honom!
Det var nog inte så enkelt som att lusten rann av Linus när han inte ville åka och tävla i helgen. Just nu ligger han nedbäddad i soffan framför TV:n och sover, superförkyld och dålig i magen. Kanske det var så att han kände av det redan i torsdags när han bestämde sig för att han inte ville åka?
Nu är det bara att hoppas att han håller bacillerna för sig själv för jag har varken tid eller lust att härbärgera dom.
Då var det dags för avmaskning nr 2 för Gizmos del. Inte så populärt men nödvändigt. Sist var han sur på mig flera timmar efteråt, en ovanligt tjurig katt måste jag säga.
Jag avmaskar honom med Banminth.vet mot spolmask och hakmask eftersom det tydligen, enligt Apoteket, är dessa som kattungarna kan smittas med av mamman. Men nu är det dags att ta tag i saken, sen får jag väl åka bort några timmar eller så tills det suriga har gått över!
Skrev ju förut om att djuren började komma allt bättre överens. Nu är de riktigt söta vänner, även om de blir lite putt på varandra mellan varven men det hör väl till. Nackdelen med att de är goda vänner är att det härjas rätt vilt, något som kan ta lite på krafterna – mina krafter menar jag då! Jag blir ju lite skraj att Zorro ska göra illa sig, eller för all del att han ska mosa Gizmo vilket ju inte heller är önskvärt. Den lilla kattskrutten verkar vara en tålig, och definitivt tuff, liten typ så det är nog kanske lugnt!
Men, när de inte härjar och bråkar så är det så söta tillsammans! Gizmo kryper gärna upp nära, nära Zorro och gosar. Zorro tvättar Gizmo (så det ser ut som om huvudet ska trilla av på honom, men uppenbarligen är det mysigt för han sitter snällt kvar) och pysslar om honom i största allmänhet. Sen drar det igång igen, härjandet. Nyss blev det ett himla liv i sovrummet, då hade de bäddat upp och om min säng minsann. Tänk vad de kan
I helgen skulle det ha varit Linus sista tävlingshelg som juniorförare. Men lusten, eller kanske framförallt orken, rann av. Skolstarten och förkylningen som är på gång tar väl ut sin rätt också. Någon tävling blev det alltså inte för hans del. Men, det är hans tävlande och han som bestämmer. Lite synd att inte vara där och säga hej då till racekompisarna, men det är som det är med det. Nu ska bilen säljas iväg, några har visat intresse så det blir väl den gamla klyschan ”först till kvarn får först mala” som får gälla antar jag.
Zorro gjorde ju illa sig tidigare i veckan, jag är fortfarande lite orolig att det var ryggen som tog stryk men det ser lite ut som om det skulle sitta längre ner, kanske en sträckning. Han är inte halt, men vrider benet litegrann när han går. I övrigt går han helt obehindrat och när han travar syns det inte alls. Jag håller tummarna att det är något annat än ryggen.
Jag undrar jag. I måndags fick Zorro lite ont igen, är inte säker på att det var samma sak men han gnällde till och haltade några steg. Inte någon stor grej egentligen men man blir ju nervös. Hade han inte genomgått operationen precis så hade jag nog knappt höjt ögonbrynen att han pep med tanke på hur han betedde sig.
Husse kom in genom ytterdörren på nedervåningen, Zorro befann sig på övervåningen med oss andra. Han kastar sig handlöst nerför trappen och så långt är allt ok. Men sen ska han slå på en helomvändning nere på hallgolvet, slår mer eller mindre knut på sig själv och halkar samtidigt som han påbörjar ”återfärden” uppför trappen. Mycket mer än så kan nog en hund inte belasta varenda del av sin kropp skulle jag tro.
Hur som helst, han haltade lite på vägen upp men sen var det som spårlöst försvunnet och han har nog betett sig precis som innan. Skuttar och härjar, ligger på ryggen och sprattlar, går obehindrat även på väldigt ojämna underlag. Det syns heller inget när han går i trappor vilket det faktiskt med facit i hand gjorde innan operationen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Kanske han är lite, lite lugnare men det är så lite så det är svårt att säga om det är så eller om det är inbillning från min sida. Dessutom kastade han sig handlöst efter en katt senare på kvällen, nerför en slänt och över ett dike, utan några som helst bekymmer.
Jag ska nog ta och kontakta sjukgymnasten i alla fall. Jag bestämde mig också för att backa lite i rehabiliteringen och bland annat inte låta honom gå i trappen på eget bevåg, han får snällt gå med mig. Jag tänker också återgå till mer ”styrketränande” promenader även om vi inte släppt dem helt innan heller. Fokus får ligga på lite mer begränsningar och mer styrketräning tills sjukgymnasten kollat upp honom.
Publicerat i Zorro
|
Etiketter L7S1, operation, rygg, sjukgymnast
|
